Idag åkte Chili och Arro med mig till jobbet. Jag började klockan 12.00 men åkte in vid halv tio. Jag skulle nämligen dra ut en tand på min lille prins. Hans tänder är fina över lag, och jag borstar dom så ofta jag kommer ihåg det, men nu hade en inciciv blivit lite lös i underkäken och han har reagerat på när jag borstat över den tanden i typ två veckor. Jag tänkte som så att han i alla fall inte ska dö av blodförgiftning till följd av en dålig tand! Arro-ponken är snart 16 år, och det var inte för intet som jag svettades och var orolig över narkosen idag. Jag hade hoppats på att hans gamla kropp skulle bli slö av bara smärtis och lugnande, men icke! Han är en riktig viking min Arro.


Arro lite hög på smärtis och med en tand mindre.

Så min duktiga arbetskollega Elin fick äran att sätta kanylen på honom innan han skulle sövas... vilket var nervöst bara det, för han är lite svårstucken. Men med en enorm fingertoppskänsla satte hon den - skönt. Första momentet avklarat. Sedan bar jag iväg mitt lilla trötta knyte till tandsalen där snälla Josefine hjälpte mig att söva  honom och dra ut tanden. Jag höll vakande ögon över Arro hela tiden, och jag bara hoppades på att han inte skulle "falla ifån mig". Inte roligt att se min gamle vän ligga sövd och nästan se död ut på bordet framför mig... Han vaknade efter en stunds pussande och klappande från mig, och sedan fick han ligga hos mig inne på IVA för att han inte skulle känna sig så vilsen i världen. Min tappre lille riddare. Med lite dropp och smärtlindring vaknade han lugnt, men kände sig nog lite snurrig. Efter ett tag fick han gå in i gosiga buren med Chili och snusa resten av dagen.


Min bäste farbror med dropp.

Väl hemma hos mor och far går han nu omkring lite trött, men ser ut att känna sig nästan helt normal. Han kommer vara sig själv imorrn bitti när alla läkemedlen filtrerats ut ur kroppen igen. Nu ska vi sova, för det har varit en psykiskt ansträngade dag idag. God natt alla... ZZZzzz.zzz.....z....