En hund som känns svår men ändå lätt?

Så var det nu ett bra tag sedan jag skrev något här igen. Jag har svårt att få tummen ur och sätta mig ner och sammanfatta vad vi gör och hur det går. Nu ska jag dock ta och dokumentera hur Easys vallningsstart i livet har gått:
 
 
När Easy blev 11 månader började vi vår första vallkurs hos Henrik Nilsson i Nygård. Som första moment fick hon gå/springa lös utanför en fålla med ca 8 djur, där också jag och Henrik befann oss. Vi kikade på hur hennes intresse och temperament var mot djuren, samt om hon lyssnade på mig som förare. Visst hade hon stort intresse för de ulliga djuren, och ögonen såg ut som att de lös av spänning. Men trots några osäkra rusningar och ett lite osäkert läggande kändes första träningstillfället bra. Åkte hem med tro och hopp om en fin vallhund i min hand.
 
Andra och tredje tillfället gjorde vi ungefär på samma sätt, men fållan blev större och jag tränade till oss ett rejält Ligg-kommando till andra gången. Hade bara låtit Easy vara valp fram tills nu och endast tränat på att vara hund i vardagen, sitta tyst och lugn när jag tränat Fixa i agilityn samt låtit hennes lilla kropp få utvecklas i sin egen takt innan vi satt igång med någon träning. Nu när läggandet kändes bra kändes det helt klart mycket tryggare att släppa ut henne på lösa får.
 

Jag la henne ner och gick ihop med Henrik bort till fåren, var beredd med långpiskan om hon skulle rusa på fåren när jag släppte henne. Jag kallade lätt på henne och hon satte fart rakt emot oss - "här kommer ett bowlingklot" sa Henrik och kavlade upp ärmarna. När Easy började närma sig djuren och oss hötte vi bara med piskan i luften och som om hon varit med om det tidigare, vek hon av med både huvud och kropp ut i en rätt så kontrollerad cirkel runt djuren. Härlig känsla. Fjärde och femte kurstillfället harvade vi på med att försöka få henne i rätt sinnesstämning runt djuren, gick omkring med dem och berömde rätt attityd.
 
Innan kursavslutningen hos Henrik åkte jag, Easy och Fixa upp till Skinnskatteberg ihop med kennelmor Petra och alla Easys kullsyskon + ett par till hundar från kennel Palatirs. Där var vi och tränade vallning i 4 dagar för Peter Nilsson, en intruktör helt i min smak. Han fick både mig och Easy att känna oss trygga och lugna med fåren, fick mig att läsa både min hund och fåren bättre och berömde oss för vårt jobb inne i hagen. Peter hade tidigare Easys farfar Ville och tävlade med, och han verkade gilla Easys sätt med fåren. Han trodde hon skulle bli en duktig fösare sa han =)
 
Peter intruerar oss och får oss att lyda som vallhundar på VM-mattan =P
 
Gunilla, Camilla, Lasse, Marie och Peter i diskussion i stormen.
 
Robin, Petra och Lasse.
 
Från vänster: Bella, Easy, Isa, Smuman och Valle.
 
Söta Easy spanar in fåren.
 
Blåste mest hela tiden, men annars helt ok väder.
 
En härlig känsla med lugn hund och lugna djur.
 
En kurs som jag var mycket nöjd med och hoppas på att gå igen, med trevligt sällskap, bästa möjliga boende och trygg och rolig instruktör.
 
Väl hemma till kursavslutningen hos Henrik kände jag mig peppad och ville visa att jag fått med mig en go känsla och en lyhörd hund. Tyvärr blev vi sågade och han tyckte inte att jag skulle träna vallning på detta viset. Så är det väl inom alla grenar, att det finns massa olika sätt att träna samma sak på. Så nu får jag leta efter folk i närheten här hemma som får hjälpa oss vidare härifrån.


Kommentarer
Mamsen

Så där ja, va kul att du får tummen ur och hittar hit ibland :-). Jag tror du kommer att göra ett galant VP när den dagen kommer. :-)

2015-07-20 @ 01:59:12


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0