När Easy blev 11 månader började vi vår första vallkurs hos Henrik Nilsson i Nygård. Som första moment fick hon gå/springa lös utanför en fålla med ca 8 djur, där också jag och Henrik befann oss. Vi kikade på hur hennes intresse och temperament var mot djuren, samt om hon lyssnade på mig som förare. Visst hade hon stort intresse för de ulliga djuren, och ögonen såg ut som att de lös av spänning. Men trots några osäkra rusningar och ett lite osäkert läggande kändes första träningstillfället bra. Åkte hem med tro och hopp om en fin vallhund i min hand.

 

Andra och tredje tillfället gjorde vi ungefär på samma sätt, men fållan blev större och jag tränade till oss ett rejält Ligg-kommando till andra gången. Hade bara låtit Easy vara valp fram tills nu och endast tränat på att vara hund i vardagen, sitta tyst och lugn när jag tränat Fixa i agilityn samt låtit hennes lilla kropp få utvecklas i sin egen takt innan vi satt igång med någon träning. Nu när läggandet kändes bra kändes det helt klart mycket tryggare att släppa ut henne på lösa får.

 

Jag la henne ner och gick ihop med Henrik bort till fåren, var beredd med långpiskan om hon skulle rusa på fåren när jag släppte henne. Jag kallade lätt på henne och hon satte fart rakt emot oss - "här kommer ett bowlingklot" sa Henrik och kavlade upp ärmarna. När Easy började närma sig djuren och oss hötte vi bara med piskan i luften och som om hon varit med om det tidigare, vek hon av med både huvud och kropp ut i en rätt så kontrollerad cirkel runt djuren. Härlig känsla. Fjärde och femte kurstillfället harvade vi på med att försöka få henne i rätt sinnesstämning runt djuren, gick omkring med dem och berömde rätt attityd.

 

Innan kursavslutningen hos Henrik åkte jag, Easy och Fixa upp till Skinnskatteberg ihop med kennelmor Petra och alla Easys kullsyskon + ett par till hundar från kennel Palatirs. Där var vi och tränade vallning i 4 dagar för Peter Nilsson, en intruktör helt i min smak. Han fick både mig och Easy att känna oss trygga och lugna med fåren, fick mig att läsa både min hund och fåren bättre och berömde oss för vårt jobb inne i hagen. Peter hade tidigare Easys farfar Ville och tävlade med, och han verkade gilla Easys sätt med fåren. Han trodde hon skulle bli en duktig fösare sa han =)

 

 

I onsdags började vår första kurs ihop, och detta blev i vallning. Jag har medvetet låtit henne vara valp och busa och ha roligt utan press och utan träning på nästan någonting alls, förutom de vardagliga rutinerna, hur man uppför sig, kunna vara ensam hemma(iaf ihop med Fixa), lite tricks, kunna gå någorlunda fint i koppel, umgås med andra hundar och INTE VALLA saker och ting. Vilken utmaning. Men, jag hoppas att all tid, energi och ork ger reslutat framöver. Hon har gått mig på nerverna många gånger, och än är det saker kvar att slipa på, men det känns som att det börjar bli under kontroll.

 

 

På kursen fick hundarna introduceras för fåren, och Easy var taggad till tusen. En skarp dam med mycket motor och vilja, men ändå med ett gott hjärta och en lyhördhet. "Lägg hunden där, så går du och jag bort till fåren", sa Henrik Nilsson som håller i kursen. "ehh hmm... jag har då knappt tränat något alls med henne för att försöka ta in allt ni duktiga vallmänniskor rekommenderar och anser vara det bästa, så har medvetet väntat med att träna henne något speciellt.." svarade jag och skämdes litegrann. Men det var helt okej, tyckte han. Jag tog på mig att träna ett fast och tydligt Ligg till nästa kurstillfälle.

 

Fåren fick vara i fållan och jag gick in bland fåren och försökte styra Easy något sånär. Nästa vecka drar vi igång på lösa får. Mycket spännande. Hmm.. jaja, han vet nog vad han gör. Det ska bli riktigt roligt att få dra igång träningen med Easy nu i alla fall.