Min goda arbetskamrat kom, härom dagen, mycket upprörd till jobbet. Hon är runt 20 år och har två små ulliga vita hundar som är hur snälla som helst. De stod och väntade på spårvagnen när hon såg två kvinnor i 40-50-årsåldern som stod och pratade och glodde på A och hennes hundar. Rätt som det var harklade sig en av kvinnorna och samlade allt saliv hon hade i munnen och drog iväg en rejäl loska på en av hundarna. Vad är det för jävla sätt?!! Kvinnorna hade slöja på sig båda två, och min vän frågade:

"URSÄKTA, men vad håller du på med?!".
Då svarade den som spottade:
"Är du rasist eller?".
"Nej, det är jag inte. Jag frågar dig vad du håller på med. Du spottade på min hund."
Den oförskämda kvinnan tog tag i sitt hukle och svarade tillbaka, ännu en gång med en motfråga:
"Är det bara för att jag har en sådan här på mig, din jävla rasist". Nu började tjejen bli ordentligt upprörd och kände sig otroligt påhoppad: "Nej, jag är inte rasist, men jag blir snart när du säger så och beter dig som du gör". Slöjan svarade med att skrika ut "Jävla Sverige, jag hatar Sverige! Jävla rasistland!".

Åk tillbaka till dit fina land då, tänkte jag när A berättade vad som hänt. Hur får man bete sig egentligen?! Goda A svarade precis som hon skulle och var inte heller ohyfsad. Hon till och med började frasen med "Ursäkta". Om nu Sverige är så dåligt kan de som vill lika väl åka tillbaka till sina egna länder? Alla på jobbet brusade upp över detta, och det var inte många av oss som skulle hållt sådan god min som A gjorde. Många av oss hade blivit så arga och upprörda att vi hade varit mer uppkäftiga tillbaka och spottat henne i ansiktet. Åhhh!!!! Vad arg jag hade blivit! Arg och ledsen över hur någon kan vara så oförskämd mot mig och mina oskyldiga hundar. Hade man satt sig emot hade väl halva Brunnsparken stått upp för henne, men inte en jävel hade hjälpt den utsatta. Det var flera personer som såg detta hända, men inte en enda av dem hjälpte A eller stod upp vid hennes sida. Man skäms över så fega folk är...