Att jämföra för att det är mysigt

Hittade lite bilder som påminner om varandra <3
Det är roligt att jämföra och se hur många bilder jag råkade hitta när jag satt och kikade en stund nu ikväll på mina svarta små finingar <3

Here it goes: Chili verses Easy
 
Chili-blomman min <3
Lill-Pease <3
 
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 
Chili och hennes bollar <3
 
Easy har ärvt en mjuk boll <3
 
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 
Chili - min vackra, kloka Toka
 
Det lilla busfröet Easy
 
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 
Chili i stadsskogen
 
Easy vid Mjörn
 
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 
 
Chili, Louie och jag
 
Easy, Louie och jag
 
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Chili ska simma
 
Easy har också börjat simträna =)
 
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 
Mys på favoritfilten <3
 
Och filten går i arv <3
 
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 
Blomman bland blommorna på Fykan <3
 
Easy på samma plats <3

Det osynliga bandet - starkare än allt.

En hund, eller en själsfrände?
 
Hur förklarar man något man inte kan ta på, som man bara kan känna o som utomstående bara avundsjukt kan iaktta? Man läser om det överallt. Duktiga ekipage, hundar o människor som snabbt klättrar uppåt i olika hundsporter och grenar. Man spenderar flera tusentals kronor på tävlingar, kurser och bensinpengar för att kunna ta sig till dessa. Lägger ner flera timmar, veckor, månader, ÅR för att slipa på dom där sista detaljerna. För att kunna utvecklas, bli ännu bättre där ute på planen. Avundsjukan kan lätt ta över, man vill ju själv känna sig duktig, få beröm och hyllas. Människan åtrår uppmärksamhet, att bli sedd, att bli älskad. Men vi sätter även press på oss själv att prestera, och då räcker det inte med ett "helt okej". Nej, vi ska helt enkelt vara BÄST. Allra helst PERFEKTA. Det perfekta läggandet, fotgåendet, avlämningar, spårandet, dom snabbaste, tightaste svängarna, snabbaste slalomet, flest tricks osv... Vi lägger ner hela vår själ i att få fram en så bra tävlingshund som möjligt.  Tänker man efter på hur mycket energi och på hur mycket tankeverksamhet som man lägger ner på allt detta så ligger vi ju nästan ännu "värre" till än vad alla Elit-idrottare gör. Det enda som fattas är väl att hundsporterna inte rapporteras om på nyheterna eller i Sportbladet...
 
Men det finns något bortom denna prestation och träning. Någonting som ligger på ett djupare plan som suddar ut alla gränser och istället smälter samman två själar till en. En relation som ger dig tusenfalt tillbaka utan att någon behöver prestera, men som öppnar upp möjligheter till det oändliga och en förståelse som inte lämnar någon oberörd. Jag har känt den själv. Ni alla vet att det gäller Chili. Men hur beskriver man något som man inte kan ta på? Jag känner en hund som helhjärtat följde sin mattes varje steg med uppmärksamhet o stor omtanke. När vi rörde oss var det i ett sådant samspel att man kunnat tro att vi haft en telepatisk konversation mellan oss. Vi var inte två själar, utan en. Chili valde att vara tillgiven och nära den som var mest värdefull för henne.
 
 
Vi strävar så hårt efter att vara det "perfekta tävlings-ekipaget", att vi glömmer bort själva relationen hund-människa emellan. Chili har och kommer alltid vara en del av mig för allt vi gått igenom. Hon var och är mitt allra största stöd. Jag behövde henne. Jag behövde tryggheten, värmen, glädjen och styrkan. Jag behövde hennes lugn och påhittiga busstreck. Hon var min klippa i stormen som lät mig ta skydd, lät mig borra ner hela mitt ansikte i hennes mjuka päls. Hennes okomplicerade och icke-dömande närvaro. Ord var överflödiga: en rörelse, en suck och hon kom dit, eller så gav hon mig den där blicken. Blicken som säger mer än ord någonsin kan beskriva. Den vars ögon ser det osynliga, vars hjärta hör mitt egna. Hon kom och la sig hos mig, denna mjuka, vänliga Blomma och bara andades. För mig, för oss. Chilis bortgång har berört många, men slog totalt undan benen på mig. Men ödet har fortfarande planer.. Snart kommer en liten Easy helt oplanerat in i det tomrum som Chili lämnat efter sig. Glöden kanske sakteligen kan återfå sin värme.
 
Jag hade aldrig kommit så "långt" med Chili som jag gjort idag om vi inte haft den relation vi hade emellan oss. Oavsett sport vill vi ju nå högt, och det lär du aldrig göra om hunden inte anser att DU är värd att jobba för. Chili och jag var ett team som utstrålade glädje, samarbete och en kärlek utan gränser. Chili gjorde allt för mig. Vi var ett team som hade kunnat nå toppen, men som splittrades alldeles för tidigt p.g.a. skador och sjukdom. Men jag hoppas att nya team bildas, nya band skapas och byggs upp. Vad vill DU se byggas upp först? Det perfekta fotgåendet, sättandet, apporterandet, tricket etc med efterföljande meriter... Eller förtroendet som ger dig tusenfalt tillbaka, bara du vågar satsa på relationen..

Nyår 2013-2014 i Fårabäck

Så har ytterligare ett år gått och detta nårsfirandet gjorde vi tillsammans med Sofie och Johan, Ida och Lukas, vid havet i närheten av Kristianstad. Sofie och jag tog en långpromenad på dagen innan kvällens trerätters och frågesport. Några bilder som får tala för sig själva:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Nedvarvning och uppladdning på Cypern

Efter största delen av vårt köksbygge åkte Mikael och jag iväg på en mycket välförtjänt chartersemester till Cypern. Det var ett mycket bra resmål för vad vi ville ha denna gång. Uppehåll, klarblå himmel och 27-33 grader i luften. Som tur var fläktade det ganska mycket flertalet av dagarna, men så hade vi även det 23-gradiga havet som svalkade närhelst man önskade. Vattnet var redigt salt och jag flöt lättare i det vattnet än i västkustens vatten.


I det kristallklara turkosblå vattnet.


En tjock mage med spännande innehåll =P Hör du något Micke?


För vissa funkade ölen bra som kylverktyg...


... medan en annan fick ta till efterrätter som det "lilla extra" goda.


Det ska kännas att man ligger på stranden, verkligen jordnära.


För att kunna sola på mage var jag tvungen att gräva en liten "maggrop" i sanden.


På väg ner till den lilla avskärmade stranden "Konnos bay".

Nu känner vi oss utvilade och är sugna på att fixa färdigt i köket! Sedan ä ni välkomna att hälsa på i ett mycket finare hem =) 

Brors 30-årskalas

Igår var det 1:e maj och Andreas hade kalas för lilla släkten med smörgåstårta och efterrätt. Grattis igen galme broder!! ;-) Men som vi säger, 30 är bara en siffra - man blir inte äldre än man gör sig.



En kanonskön dag i solen, 20 grader varmt i luften och stekande sol på altanen. Kunde inte valt en bättre dag! Och bäst av allt var att Micke; Chili och jag fick vila några timmar ifrån köksbygget där hemma.



Chili var också nöjd då det fanns både massa leksaker, folk och agilityhinder på tomten.











Och Ninja var inte sämre hon.



Och ett litet smakprov från köksrenoveringen:

Täcken jag sytt

Ville bara visa några täcken som jag sytt senaste tiden. Någon som önskar ett av någon sort, säg bara till ;-)

Ett rosa mjukt "prinsess" till en nakenhund.


Ett rött till en frusen mops.


Ett grönt med ulligull till en liten blandras.


Ett varmt "prinsen"-täcke i dubbelt fleece.


Ett grönt i liknande modell till en nakenhund med päls =P


Ett gult med svart ulligull som foder.


Ett slitstarkt trelagerstäcke med liknande bävernylon som yttertyg.

Nyår 2011-2012

Så var det nytt år igen! Alla dessa löften och förväntningar på kommande år... Jag önskar alla; Lycka till!!

Vi hade finbesök över helgen av Sofie, Johan och Vilja. En härlig helg med promenader, grill times two, matlagning och spel. Tack för kanonsköna dagar folks, det får vi snart göra om igen. Chili saknar redan sin bästis =P


Se på lyckliga vännerna =´) Allra bästa sötisarna... Och Chili ler med hela kroppen!!!


Söta Sofie så nyårsfin.


Och maten var av högsta klass gjord av Johan och Mikael, mmm.


Kockarna.

Sex hundar, sex tjejer, ett berg.

Så var det avklarat. Bergsbestigning av Sveriges högsta berg, Kebnekaise.



En helt förstummande upplevelse väl på toppen och en hissnande känsla av bergets höjd. Vi var ovan molnen och såg en stor del av Sveriges yta.



Vandringen upp var påfrestande - stenar som rullade och riktigt farliga branter emellanåt. Vi var tvugna att hålla avstånd till den framför för stor risk att få en bumling rullandes på sig vad det, banne mig.



Jäkla bra hundar vi hade måste jag säga! Hur vältränade som helst, men OJ så trötta de blev på vägen upp. Trots mängder av vatten i både forsar vi korsade, glaciärvatten i flaskorna, extrasnacks och extra energi samt ett helt gäng pauser la sig hundarna platt fall väl uppe bredvid toppen.



Här gick förarna upp i omgångar och fick känna på en helt otrolig känsla... Döden kändes plötsligt väldigt nära - ett steg fel i snön och jag hade glidit ner för baksidan av toppen... en snubbe förra året gick det ödet till mötes. Rysningar gick genom min kropp och tankar om vilka personer jag älskar dök upp. Några snabba foton och sedan hoppade jag - rutchkana ner mot säkrare mark! Puh, HÄFTIGT!!! Kallt om stjärten men det var det värt. Jag åkte alltså på rumpan ner från toppen av Kebnekaise =P



Vilket gäng säger jag. Tack flickor för en helt otolig upplevelse!!!

Jeanette och Pax:


Hanna och Janis:


Emma och Teo:


Sarah och Combat:


Sofie och Vilja:


Chili och jag:

-På toppen! Blomman och jag. Kärlek.

Midsommar och 25-årskalas!

Tack alla glada och otrloigt goa vänner som kom och firade min 25-årsdag samt midsommar med oss på Fykan, det var kanon! Mycket mat, mycket prat och mycket dans - helt perfekt. Hoppas ni alla hade lika trevligt/roligt som vi, för vi är mycket nöjda med ert deltagande ;-)

Har "lånat" lite bilder från andra då jag själv inte hade framme kameran något för en gångs skull. Tack för det, hehe =)


Andreas o Chili, Sofie o Vilja, Sarah o Combat, Oskar, Jonas, Peter, pappa och Mikael.


Oskar, Andreas, Sofie o Moss.


Sarah o jag.


Gänget i sjöboden!


Jag och Sofie (Micke och Oskar bakom).


Micke, Jonas och Peter.


Micke, jag, jonas, Peter och Patricia.


Patricia, Sofie, Sarah och Jonas - The Floorfillers!

Semestertider

Första lilla semestern tillbringade jag nere i Ängelholm. Det var samma helg som Chili och jag tävlade i Falkenberg men dessvärre inte tog hem några poäng. Resten av helgen var underbar med härlig människor och kalasväder. Kändes som utomlands då det var stekhett på dagarna. Nedan följer lite bilder från detta evenemang:











Fykan

Har inte skrivit här på ett par veckor, så nu är det hög tid.

Helgen innan påsk var Mikael, jag, Andreas, Patricia, Tobbe och Elena samt våra fyrbenta vänner på Fykan och hade en helg fylld med total avkoppling. Det behövdes kan jag lova. Vila både kropp och själ samt bara umgås. Tack alla för en härlig helg bland klippor och mat =)
Chili och Ninja hade nyss börjat löpa så Arro var nöjd. Han tyckte nog att den helgen var toppen, förutom att tjejerna var aningen svårflörtade. Söndagen bjöd på sol och ingen vind, så vi passade på under morgonrundan att bara lapa sol och vara. Jag filmade en del och tog några bilder - dock med mobilen så det blev inga perfekta kort tyvärr. Håll till godo i alla fall! ;-)











Bara måste! Angående aggressiv bakning..

En helt vanlig jävla kaka:

Ett ägghelvete
1 dl sur kakao
Så lite smör som möjligt
Socker
Ingen djävla mandel i alla fall
2 dl bakpulver
1 pkt fula russin
1,5 dl allerginötter

Fyllning:

1 dl tradigt vaniljsocker
1 melon eller nåt
Sprit

Häll nästan allt i en bunkdjävel och kör med en elvisp i en kvart. Grädda direkt i skålen. Skit i att smöra och bröa. Kakhelvetet fastnar ändå. Dunka ut skiten på matbordet om du kan. Garnera med krossad melon och sprit.


Eller gör som jag och drick bara spriten.

En lugn helg för en gångs skull...

Fredagen åkte jag för första gången i mitt 25-åriga liv på ett migränanfall, så jag blev tvungen att åka hem från jobbet när anfallet släppt. Ingen bra början på helgen. Väl hemma tog jag det väldigt lungt, gick och småplockadde här hemma och fick sedan finbesök av vännen Ninni. Vi lagade lite mat och pratadfe mest hela kvällen. Vi somnade nästan i soffan till slut, alla tre. Tack för en kanonskön kväll kompis!



Lördag var jag fortfrande seg och lite yr i mössan. Mikael åkte till en fiskemässa så Chili och jag tog med oss kameran och åkte hem till mor och far där vi somnade ute i solen på altanen. Sedan tvättade jag bilen och tog lite kort:















Att respektera...

Min goda arbetskamrat kom, härom dagen, mycket upprörd till jobbet. Hon är runt 20 år och har två små ulliga vita hundar som är hur snälla som helst. De stod och väntade på spårvagnen när hon såg två kvinnor i 40-50-årsåldern som stod och pratade och glodde på A och hennes hundar. Rätt som det var harklade sig en av kvinnorna och samlade allt saliv hon hade i munnen och drog iväg en rejäl loska på en av hundarna. Vad är det för jävla sätt?!! Kvinnorna hade slöja på sig båda två, och min vän frågade:

"URSÄKTA, men vad håller du på med?!".
Då svarade den som spottade:
"Är du rasist eller?".
"Nej, det är jag inte. Jag frågar dig vad du håller på med. Du spottade på min hund."
Den oförskämda kvinnan tog tag i sitt hukle och svarade tillbaka, ännu en gång med en motfråga:
"Är det bara för att jag har en sådan här på mig, din jävla rasist". Nu började tjejen bli ordentligt upprörd och kände sig otroligt påhoppad: "Nej, jag är inte rasist, men jag blir snart när du säger så och beter dig som du gör". Slöjan svarade med att skrika ut "Jävla Sverige, jag hatar Sverige! Jävla rasistland!".

Åk tillbaka till dit fina land då, tänkte jag när A berättade vad som hänt. Hur får man bete sig egentligen?! Goda A svarade precis som hon skulle och var inte heller ohyfsad. Hon till och med började frasen med "Ursäkta". Om nu Sverige är så dåligt kan de som vill lika väl åka tillbaka till sina egna länder? Alla på jobbet brusade upp över detta, och det var inte många av oss som skulle hållt sådan god min som A gjorde. Många av oss hade blivit så arga och upprörda att vi hade varit mer uppkäftiga tillbaka och spottat henne i ansiktet. Åhhh!!!! Vad arg jag hade blivit! Arg och ledsen över hur någon kan vara så oförskämd mot mig och mina oskyldiga hundar. Hade man satt sig emot hade väl halva Brunnsparken stått upp för henne, men inte en jävel hade hjälpt den utsatta. Det var flera personer som såg detta hända, men inte en enda av dem hjälpte A eller stod upp vid hennes sida. Man skäms över så fega folk är...

Bilputs med Sofie

En ledig fredag som denna gick åt till att putsa och feja på våra bilar. Sofie och hennes Vilja kom hem till oss kl 10.00 och vi satte genast igång med att dammsuga och städa bilarna inuti. Det var putsning av rutor, både in- och utvändigt, det var dammtorkning och tvätta gummimattor. Sedan fettade vi in lister och oljade lås inför vintern och drog sedan igång med gamla Bettans rejäla puts! Tvättades och skinnades, torkade dörrar och lister, vaxade in ljusgrå lister till mörkgrå, plockade bort gamla matta ögonlock, tog ner grillen för omlackering i crome, ny fet vaxfärg på dragkroken, rubbade HELA bilen och vax uppepå det. Efter allt jobb lyxade vi till det med en pizza. Lyx!! Men vadå? Det är ju fredag =)


Taktiksnack.


Söta Sofie =)


-Hey matte! Vad gör du här inne i bilen egentligen?


Två mycket kloka blondiner. Så det så.

En kort helg på Fykan med goa vänner!



Jobbade till 21 lördag kväll och blev sedan upphämtad av min favoritgumma Sara med tillhörande högra hälft Robert. Vi styrde kosan direkt upp emot Fykan där jag nu äntligen skulle få visa min kära norrborgare hur vårt summerplace verkligen var! Inga ledsna miner där inte. Väl framme möttes vi av min underbara pojkvän Mikael, mor och far med var sina fotogenlampor i händerna. Mysfaktor!! Det var nämligen kolsvart när vi kom upp. Luften var sval och stilla och det kändes av värmen från marken att det hade varit en dag med strålande solsken. Sinnesstämningen blev på topp.

Väl nere vid huset serverades det kräftor med tillbehör och lite starkare dryck. Mor min hade fullt upp med att serva alla hungriga magar med rostade bröd och jag alla kladdiga barn med papper att torka sig på. Det blir ju lite söligt när skaldjur ska ätas. Vi satt uppe till 02.00 och pratade om allt möjligt. Vilken underbar kväll.

Halv tio nästa dag vaknade såklart jag som förste man och kilade ut på den redan ljumma gräsmattan med hundarna och slog en drill. Efteråt gick jag in och pappa var inte långt efter. Fram med frukost och sedan var det bara att jaga upp resten av folket i huset. Frukost och sedan bar det av upp på berget Sotebonde. Detta berg ska helst bestigas av varenda ny besökare som en av våra turistattraktioner här på Fykan.















Nödvänigt nog fick vi denna helg ta upp vår båt samt bryggan inför vintern. Alla hjälpte till och det gick hilma smidigt. Hoppas dock på att komma upp minst en gång till under hösten och bara njuta av höstvindarna och solen!


Semesternytt...

Fykan:

Första semesterveckan åkte vi upp till Fykan för att bara ta det lugnt och komma in i semestertakten.



Först kom vi upp och sedan landade även mamma, pappa, bror och Patte i det lilla huset på berget. Under veckan kom även svärföräldrarna upp och hälsade på. Räkor, vin och öl i sjöboden samt lite kvällsunderhållning från de flesta inblandade och sedan en favorit i repris med Sarah i Kungshamn - eller det blev ju smögen då till slut... =)













Life goes on´n on...

Chili och hennes nya polare Ninja busar numera alltid ihop. Nästan varje dag träffas de och har väldigt roligt, och ibland även riktigt mysigt ihop. Efer lek somnar de ibland ihop ute i hallen bland skorna. De är så himla söta! Här kommer dock lite actionbilder från veckan:






Bästisar.

Nu har semestern äntligen börjat för min del. Äntligen ska vi ha lite ledigt och bara GLASSA!!!! Det blir mycket tid på Fykan med både släkt och vänner. Sedan blir det gotland med agilityvännerna m.fl. och sedan ev. kanotpaddling i skåne samt kanske en ritt över Hallandsåsen sista helgen... vem vet? =)

Midsommar på två ställen

Fredag var både jag och Micke lediga, så vi hade en go dag i solen med hundarna bland annat i skogen. Micke gick loss med motorsågen medan jag, Chili och Milla lapade sol och läste bok i det klorofyllgröna gräset.



På midsommaraftons kväll åkte vi till Mikaels vänner långt borta i tjotahejti för att fira på en gård. Det blev en lyckad kväll med god mat, trevligt sällskap och brännboll.





Jag vaknade 8,00 lördagen efter och kände mig piggelin. Var riktigt sugen på att packa in oss i bilen och köra upp till Fykan för att spendera resten av midsommarhelgen där bland klippor och hav!





Ett par dagars paus.

Igår, torsdag, åkte Chili och Arro med mamma och pappa m.fl. upp till sommarstället Fykan. Ett av Arros absoluta favoritställen. Trodde aldrig att han skulle få uppleva det igen, i alla fall inte som han verkade för precis ett år sedan. Jo, det är faktiskt ett år sedan Arro fick en hjärnblödning som han lyckades återhämta sig ifrån. Idag är han pigg och lika glad som alltid, och med en extra odåga i familjen får han mycket att hålla koll på! =)

Idag, midsommarafton, ska Micke och jag på en gårdsfest som vi hoppas ska bli riktigt trevlig. Lite nya människor förhoppningsvis, god mat och dryck. Det blir klänning för min del, men Micke slipper. =P Tar med lite varmare kläder ifall natten blir lång. Imorgon packar vi två in oss i bilen och burnar upp till Fykan vi med, och firar resten av midsommarhelgen där med min familj och deras gäster. Tur är väl det, att vi kommer alltså, så det blir lite livat där uppe ;-) Haha... nej då, det lär vara livat där uppe redan, eftersom de har tre hundar omkring sig, varav två är helgalna.

Chili, Arro och Ninja har funnit varann, och det är aldrig några problem. Ninja hänger mest efter Chili och lär sig massa hyss av henne. Inte bara hyss dock =) för idag hade Ninja trampat i en lös ko-blaja och därefter hoppat i sjön där Chili uppehöll sig. Att Ninja hoppade i av sig själv var nödvändigt, för enligt matte Patricia luktade hon inte så gott efter baj-trampet!

Härom dagen var Micke, Milla, Chili och jag ute i skogen. Vissa solade och lekte i gräset medan andra jobbade och fick vettiga saker gjort under tiden =) Jag(Jenny) lekte mest med kameran och läste lite om vallning, medan Micke trimmade skogen. Här följer lite bilder från denna dag:


Mikael i sitt ess.


Nyfikna Blomman.


Chili hittar alltid något att göra.


Detta kallas att "flisa grenar".


Milla njuter av friheten på landet.


Vajandes i vinden...

RSS 2.0