Två gånger senaste veckan har Chili fått springa lite lätt på låga hinder på agilityplan, hoppat däcket, sprungit med stora ögon av glädje över balansbom och gunga samt kört sitt älskade slalom =)


Och ingen hälta efter detta, kan knappt tro att det är sant. Hon kommer iaf få lattja runt bland hindren igen och drömma sig tillbaka till hennes topptid i agilityn!

Och inte nog med det, igår gick vi in i fårhagen igen som vi inte varit i sedan 7 månader tillbaka... Det fick bli koppel på när vi gick in i hagen och första ligg-kommandot var svårt att lyssna på tydligen. Hon vibrerade i hela kroppen och tungan hängde långt nere vid knäna. Krypandes, smygandes och i nästa sekund upp på benen och flytta en hotfull bagge. Modet finns kvar än och viljan att arbeta är starkare än på länge!


Ett härligt, glädjefyllt och livligt återseende med mina vallningsvänner i Hemsjö samt deras ulliga åringar blev det. Trots att Chilis hjärna vart helt slut efter bara 20 min var vi mycket nöjda över vår lilla insats. Jag kunde efter 5 min koppla lös henne och styra henne någorlunda. Inga tjuvrus men dock lite väl mycket fart och spring i benen. Jag skrattade tyst för mig själv och njöt av vad jag såg. Chili kom ihåg hur man gjorde och satte stor press på ett får som hela tiden försökte hota henne att gå väck. Duktiga lilla toka!

Hoppas på en kommande grön vår i hagarna och i slutändan ett VP och en liten kull med ljuvliga agility-b.c:s...... Vi längtar så tillbaka!!!

Micke, pappa, Chili och jag packade in lite smått i bilen och drog iväg i lördags på en helgutflykt till Fykan. Där ute var det alldeles tyst och lugnt, hörde bara en mås eller två och mötte bara en människa med hennes hund ute på berget. Lördagens väder var mestadels grått men under kvällen sprack det upp och söndagen bjöd på mycket finare väder i sol. Chili verkade inte alls brydd om lördagens gråa väder och vind. Rätt som det var försvann hon bakom en bergsknalle på väg hem från Trollvik, och bakom krönet kom hon simmandes i bergets egna lilla sötvattensjö - i sinn nya täcke! Toka. Det var tydligen skönt för hon ville i igen efteråt, finns på film nedan.

http://www.youtube.com/watch?v=kqbTPDcvimA&feature=youtu.be 


Chili trivs ute bland klipporna. Vi tänker på Arro.


Micke och pappas lördagsarbete bestod av att slipa och skrubba båten. Sjöbodsgolvet blev blått men vad gör väl det? Tur det finns gott om springor i golvet så det var bara att hissa upp vatten från viken och skölja rent. Chili och jag höll mest liv i kakelugnen för att hålla nedervåningen varm och vi tog några promenader, både bort till Trollvik och till Stenvik för att se om vi hittade något värt att ta hand om. Jag hade bara en uppgift jag ville få avklarad under helgen...


...en fin och slät gravsten till familjens lille prins. Nu ska den bara graveras också <3


Båtmotorn fick sig också lite omvårdnad.


Söndagens väder var betydligt skönare. Vi vaknade halv sju till den blå himlen och jag var snabbt uppe och ställde fram frukosten. Pappa var lite morgonseg så det blev till att jaga upp honom med blåslampa denna dag. Efter frukosten gick pappa ner till sjöboden och fortsatte arbetet med båten. Micke gick ut på klipporna och drog några kast men fick tyvärr ingen firre på kroken. Chili och jag gick ut i morgondiset och lät solens vårstrålar värma våra ansikten. Jag samlade fina snäckor och stenar och nynnade hela tiden på en för mig nu mer speciellt låt med Ledin: En dag på stranden. Någon tår eller två rullade nedför mina kinder men jag njöt även för honom denna härliga morgon på vårt kära Fykan.

...kommer alltid slå för dig.
Du ska veta att jag saknar dig. Det finns känslor, som aldrig tar slut.
Du ska veta att jag inte glömt. Det finns bilder, som aldrig suddas ut.