Sheepchaser´s Bambam (regv1547/2006)

Ville bara visa några täcken som jag sytt senaste tiden. Någon som önskar ett av någon sort, säg bara till ;-)

Ett rosa mjukt "prinsess" till en nakenhund.


Ett rött till en frusen mops.


Ett grönt med ulligull till en liten blandras.


Ett varmt "prinsen"-täcke i dubbelt fleece.


Ett grönt i liknande modell till en nakenhund med päls =P


Ett gult med svart ulligull som foder.


Ett slitstarkt trelagerstäcke med liknande bävernylon som yttertyg.

Så var det nytt år igen! Alla dessa löften och förväntningar på kommande år... Jag önskar alla; Lycka till!!

Vi hade finbesök över helgen av Sofie, Johan och Vilja. En härlig helg med promenader, grill times two, matlagning och spel. Tack för kanonsköna dagar folks, det får vi snart göra om igen. Chili saknar redan sin bästis =P


Se på lyckliga vännerna =´) Allra bästa sötisarna... Och Chili ler med hela kroppen!!!


Söta Sofie så nyårsfin.


Och maten var av högsta klass gjord av Johan och Mikael, mmm.


Kockarna.

Äntligen!!! Chili blev väldigt glad när hon förstod vad som var på G... I torsdags var det drygt 12 veckor sedan hon skadade tån och efter lång konvalecens, många tycksår och många tårar, fick hon äntligen simma igen.


En mycket nöjd Chili i plurret!

Efter en påbörjan på rehab i treadmill och därefter så oplanerat nog ett löp på tre veckor är det nu dags att få köra igång lite lätt med simningen på jobbet(Blå Stjärnan Gbg). Sandy, sjukgymnasten, som noggrant följt oss i vår återhämtning gick igenom Chili i onsdags och Chili fick också gå i TM för att visa hur hon nu rörde sig. Lederna var inte längre så stela och senan kändes betydligt starkare. Skönt. Vi mätte nu hennes muskelomfång runt lår och runt "vadmuskler" för att kunna följa upp och se att det går åt rätt håll i träningen.


Se, nu börjar det se fint ut.

Från att ha sett ut så här:

Luftning av tassen 3-4 veckor efter skadetillfället.

Se filmsnuttar av Chilis tråkigaste del av livet:

2011-08-25: http://www.youtube.com/watch?v=xI-PbjcqKxM
2011-09-20: http://www.youtube.com/watch?v=ESmDYVUIei4
2011-10-12: http://www.youtube.com/watch?v=CQCjnz0wj14 (treadmill)
2011-10-13: http://www.youtube.com/watch?v=O1moNQ5PdWk
2011-10-18: http://www.youtube.com/watch?v=oozHLzvIUOQ
2011-10-23: http://www.youtube.com/watch?v=eHxyP3QzOtk
2011-10-30: http://www.youtube.com/watch?v=W94MO1O-3mg (första gången hon spårat e. skadan m. skena)
2011-11-01: http://www.youtube.com/watch?v=nLnwecdlwJk 
2011-11-06: http://www.youtube.com/watch?v=F2BTVUEun_Q
2011-11-24: http://www.youtube.com/watch?v=V_Imc5kYG9A (snart ska vi simma!)
2011-11-24: http://www.youtube.com/watch?v=Svi-WQLr3nY (första simträningen)

Nu har snart tio veckor gått sedan Chili skadade sig så illa att hon aldrig igen får tävla agility...



Detta var den absolut värsta skadan som kunde hända henne. Laget får vår del är finito - tack för dessa åren, goa lagkamrater! Likaså är tävling individuellt blott en dröm. Alla dessa härliga år i sol och stekheta dagar på både Gotland och i Bjuv. Alla kalla ridhustävlingar som man ändå tyckt vara värt den glädjen man fick i utbyte. Träning i regn och rusk med lerig hund men fortfarande var det lika roligt! Farväl agilityvärlden! Ses igen om ett par år...

Just nu är det full koncentration på att inte dra i kopplet då detta kan dra upp skadan igen. Nu är det satsning på kontrollerad träning i Treadmill och i bassäng som gäller några månader:
http://www.youtube.com/watch?v=GXAzQxVqyvohttp://www.youtube.com/watch?v=GXAzQxVqyvo 

Musklerna i det skadade benet har tynat bort och hennes kropp är lite längre lika stark och välbalanserad, så nu är återhämtningen över lag det viktigaste i vår vardag. Återhämtning med sikte på VallhundsProvet......

Aningens stark blixt, tycker Arro. Men han diggar sitt nya täcke, varmt och skönt nu när han gått ner i vikt och vintern börjar tränga sig genom pälsen. Min lille man, inte ska du väl frysa på ålderns höst! <3

Hurra hurra hurra!!! Arro, min barndomsvän, fyllde hela 17 år härom dagen. Närmare bestämt 20/9-11. Detta trodde vi aldrig för två år sedan då han fick någon släng av en hjärnblödning eller liknande och inte kunde gå. Sedan var det för ett år sedan då han varken åt eller drack och hade en otroligt lång och ihållande mag-tarmstörning och låg på dropp bredvid min säng i tre dagar. Och för nu två veckor sedan tillfrisknade han från ännu ett viktras och kroisk diarré efter ca två månaders tid.

Vår Kämpe!! <3


I morgonsolen på trappen på Fykan.


En kvällspromenad på bergen med min favorit.


Ett tag tränade faktiskt Arro också agility <3


Vi till och med tävlade någon gång =) Tro det eller ej men han kom på tredje plats =P


Arro jäklades med oss när Chili och jag tränade "rutan".


Myser på Fykan i ljumma sommarvindar.

Så har två veckor gått med strikt vila och koppelpromenader. Det här var inte alls roligt. Redan efter en vecka kröp det i kroppen på henne, men nu gör det inte bara det längre, nu ser hon ibland ut som ett nötdjur på betessläppp. Rätt som det är kan hon göra ett bocksprång mitt i stillastående. Hon blir frustrerad att jag inte vill kampa med kopplet ute och blir ledsen när jag säger till henne att vara lugn(vilket är nästan hela tiden).

På nätterna sover hon i alla fall och som tur är har hon haft sällskap under veckan som gick av Sofie, Vilja och Moss som har bott här hos oss. I helgen på Fykan fick hon också sällskap av Vilja och det har nog gjort gott för henne, att bara ha något annat att tänka på.


Frukost vid 7 nere vid sjöboden.


Chili använder sitt ben bra trots gipset.


Man ska ha mycket kärlek när man är sjuk.


Det spritter i kroppen!


Vännerna bus.

När ortopeden undersökte Chili igår morse var senan värre skadad än den var i lördags. Jag har varit väldigt noggrann med stödbandage som varit hårt lindat men det räckte inte. Chili fick väldigt ont i tisdags kväll och ville bita av sig bandaget. På onsdag morgon gnydde hon och ville bita av sig en trampdyna, och då vill jag tillägga att Chili inte är en hund som visar att hon har ont så ofta.

Tån pekar fortfarande uppåt och det gör ont. Satte in starkare smärtlindring från och med igår morse. Innan Gustav gipsade hennes ben fick jag hjälp av vår sjukgymnast Sandy som gjorde en avgjutning av benet och tassen.



Denna avgjutning hämtas idag av en snubbe som ska tillverka en skena som vi ska byta till i slutet av nästa vecka. Jag hoppas allt jag har att det är okej för Chili att simtränas med skenan på, för hon komer bli deprimerad av att bara vara still, gå korta koppelpromenader och inte få leka...



I sju veckor kommer hon vara inlåst i benställningar av olika slag, och jag ser redan nu att hon har stor sorgsenhet i ögonen. Under natten till idag har hon varit orolig och gnytt. Stackars liten, jag känner mig så elak.



En vecka i taget... kanske blir det bra, kanske läker det inte alls som vi tänkt. Kanske blir operation med förkortning av senan om den inte läkt ihop ordentligt, kanske blir det tå-amputation. Tiden får utvisa.

Usch jag är så himla ledsen! Vad ska en border collie göra om den inte får arbeta igen? =´(

Fan, fan och fans skit!
Hejdå VP och hejdå valptankar... =´(
Min kära vän, vi ska ta oss igenom det här, tillsammans.

Hittade visst tre filmer som min käre sambo filmade när vi tävlade individuellt nere i Falkenberg för ett tag sedan. Klicka på länkarna och kolla om ni vill =) Det är faktiskt väldigt fina lopp, tyvärr alla med något fel dock.

Agilityklass 3
http://www.youtube.com/watch?v=hWp9zXzrSK4

Agilityklass 3
http://www.youtube.com/watch?v=4vsMabUDLdM

Hoppklass 3
http://www.youtube.com/watch?v=EEwP7T014gg

Så var det avklarat. Bergsbestigning av Sveriges högsta berg, Kebnekaise.



En helt förstummande upplevelse väl på toppen och en hissnande känsla av bergets höjd. Vi var ovan molnen och såg en stor del av Sveriges yta.



Vandringen upp var påfrestande - stenar som rullade och riktigt farliga branter emellanåt. Vi var tvugna att hålla avstånd till den framför för stor risk att få en bumling rullandes på sig vad det, banne mig.



Jäkla bra hundar vi hade måste jag säga! Hur vältränade som helst, men OJ så trötta de blev på vägen upp. Trots mängder av vatten i både forsar vi korsade, glaciärvatten i flaskorna, extrasnacks och extra energi samt ett helt gäng pauser la sig hundarna platt fall väl uppe bredvid toppen.



Här gick förarna upp i omgångar och fick känna på en helt otrolig känsla... Döden kändes plötsligt väldigt nära - ett steg fel i snön och jag hade glidit ner för baksidan av toppen... en snubbe förra året gick det ödet till mötes. Rysningar gick genom min kropp och tankar om vilka personer jag älskar dök upp. Några snabba foton och sedan hoppade jag - rutchkana ner mot säkrare mark! Puh, HÄFTIGT!!! Kallt om stjärten men det var det värt. Jag åkte alltså på rumpan ner från toppen av Kebnekaise =P



Vilket gäng säger jag. Tack flickor för en helt otolig upplevelse!!!

Jeanette och Pax:


Hanna och Janis:


Emma och Teo:


Sarah och Combat:


Sofie och Vilja:


Chili och jag:

-På toppen! Blomman och jag. Kärlek.

Så åkte vi äntligen  till vårt kära gotland härom helgen igen! Det brukar ju gå bra för laget där, och så skedde även i år. Av sex möjliga laglopp kammade vi hem tre SM-pinnar till SM 2012. Bara tre kvar nu då alltså. Tur man är fyra i laget så vi har råd med en diskvalifikation, för det är alltid någon som gör någon miss. Vi har en ny lagmedlem i år: Sofia men Fam, en svart blandrastik som allt som oftast går nollade och på så sätt är ett säkert ankare i laget. Välkomna!! =)

Individuellt gick det dessvärre inte alls bra för mig och Chili. Med en ganska otränad och halt hund gick inte tävlingen riktigt som jag hade önskat. Stukningen av en tå uppstod tyvärr under första loppet så detta gnagde på mig under hela helgen. Hoppade till och med över ett par lopp sista dagen. Hon var knappt märkbart halt, men det är tyvärr så border collies fungerar - de visar inte att de har ont. Ta t.ex. Chilis eventuella fästman: Zac (Jörgen Tellqvists) som vid landslagsuttagningen föll av balansen och landade lite illa på revbenen över ett hinder men körde på ändå. Senare efter många massagestunder och veterinärundersökningar visade det sig att två revben var frakturerade, men vad gjorde väl det, tyckte Zac. I alla fall så blev inte hältan värre under helgen, men tån var rejält svullen. Idag är den nästan tillbaka i sin normala storlek, men inte riktigt. Hoppas det är återställd på onsdag då vandringen mot Kebnekaise börjar...!!!

Obs: Lägger in en bild på Zac som förhoppningsvis kan bidra med några ulliga valpar i november... Beror dock helt på mig och Chili och hur det ska gå på VP:t i augusti....!!!!!!!!!! =S



Jörgens tankar:
"Zac är min tredje border collie. Han är född 20040216 efter Asphagens Don och Hexgårdens Hexa. Zac motsvarar mina förväntningar. Han är fysiskt en välbyggd hund med ett mycket bra psyke i tävlingssammanhang och en stor koncentrationsförmåga. Zac är en mycket trevlig, tillgiven sällskapshund som är lätt att ta med sig i alla situationer. Han är den mest kompletta border collie jag har haft hittills.

Inom vallningen visar han stor förmåga att driva djur självständigt och även här har han en stor koncentrationsförmåga. Han arbetar med ett bra, jämt tempo i vallningen vilket gör att man kan hålla honom på tassarna nästan hela tiden. Efter träningen börjar även hämten att se riktigt bra ut trots att dessa från början inte såg så naturliga ut men de fanns där. Zac visar även en bra djurhantering, han har en bra känsla för fårens dragningar."

Tack alla glada och otrloigt goa vänner som kom och firade min 25-årsdag samt midsommar med oss på Fykan, det var kanon! Mycket mat, mycket prat och mycket dans - helt perfekt. Hoppas ni alla hade lika trevligt/roligt som vi, för vi är mycket nöjda med ert deltagande ;-)

Har "lånat" lite bilder från andra då jag själv inte hade framme kameran något för en gångs skull. Tack för det, hehe =)


Andreas o Chili, Sofie o Vilja, Sarah o Combat, Oskar, Jonas, Peter, pappa och Mikael.


Oskar, Andreas, Sofie o Moss.


Sarah o jag.


Gänget i sjöboden!


Jag och Sofie (Micke och Oskar bakom).


Micke, Jonas och Peter.


Micke, jag, jonas, Peter och Patricia.


Patricia, Sofie, Sarah och Jonas - The Floorfillers!

Så var det gjort. Mycket nerver. Trots att folk omkring mig var nervösa kände jag mig inte så nervös själv faktiskt. Tyvärr gjorde vi några minimala missar både med laget och indiviuellt så ingen placering för någon av oss. Tråkigt, hade väntat mig lite bättre resultat, men sånt é livet! Ladda om för SM 2012 och träna bättre, förhoppningsvis utan skador precis innan nästa SM osv... Men det var kul att ha varit med ett år iaf! Tack laget The Challengers för det gångna året - nu siktar vi redan på nästa!! =)




Rosa och Lowa


Hanna och Janis


Jag och Chili


Andreas och James


Hejarklacken


Ännu mera hejarklack


Micke och pappa


Pappa, jag och Agne

Första lilla semestern tillbringade jag nere i Ängelholm. Det var samma helg som Chili och jag tävlade i Falkenberg men dessvärre inte tog hem några poäng. Resten av helgen var underbar med härlig människor och kalasväder. Kändes som utomlands då det var stekhett på dagarna. Nedan följer lite bilder från detta evenemang: