Så har två veckor gått med strikt vila och koppelpromenader. Det här var inte alls roligt. Redan efter en vecka kröp det i kroppen på henne, men nu gör det inte bara det längre, nu ser hon ibland ut som ett nötdjur på betessläppp. Rätt som det är kan hon göra ett bocksprång mitt i stillastående. Hon blir frustrerad att jag inte vill kampa med kopplet ute och blir ledsen när jag säger till henne att vara lugn(vilket är nästan hela tiden).

På nätterna sover hon i alla fall och som tur är har hon haft sällskap under veckan som gick av Sofie, Vilja och Moss som har bott här hos oss. I helgen på Fykan fick hon också sällskap av Vilja och det har nog gjort gott för henne, att bara ha något annat att tänka på.


Frukost vid 7 nere vid sjöboden.


Chili använder sitt ben bra trots gipset.


Man ska ha mycket kärlek när man är sjuk.


Det spritter i kroppen!


Vännerna bus.