"Chili har och kommer alltid vara en del av mig för allt vi gått igenom. Hon var och är mitt allra största stöd i livet. Jag behövde henne. Jag behövde tryggheten, värmen, glädjen och styrkan. Jag behövde hennes lugn och påhittiga busstreck. Hon var min klippa i stormen som lät mig ta skydd, lät mig borra ner hela mitt ansikte i hennes mjuka päls. Hennes okomplicerade och icke-dömande närvaro. Ord var överflödiga: en rörelse, en suck och hon kom dit, eller så gav hon mig den där blicken. Blicken som säger mer än ord någonsin kan beskriva. Den vars ögon ser det osynliga, vars hjärta hör mitt egna. Hon kom och la sig hos mig, denna mjuka, vänliga Blomma och bara andades. För mig, för oss. Chilis bortgång har berört många, men slog totalt undan benen på mig. Men ödet har fortfarande planer.."

 

Den 28 mars 2014, vid Nääs, på en filt i solen, med hela familjen samlad runt omkring sig, efter bollek och letande med rikliga belöningar i det höga gräset i form av nykokt julskinka, fotografering, pussande, klappande och kelande i panik och ångest från vår sida fick du somna in, Älskade Saknade Du fattas oss!!!

 

 

Två veckor efter att Chili fick somna in, mitt i den mörkaste och mest tomma tid i mitt liv någonsin, fick jag plötsligt en känsla av att kolla bakåt i Chilis gener, på hennes pappas sida. Jag vet inte varför eller varför det slog mig just denna kväll, men något sa till mig att leta efter något...rätt som det är har jag en annons i min hand. En annons om planerad parning under 2014 på en dotterdotter till Swippo. Jag sökte upp båda hundarnas ägare, letade reda på tävlingsmeriter och kontrollerade SVAK, kollade på bilder och läste både röntgensvar, gentester och egenskaper. Jag ringde samma kväll både hanhundsägaren och kennelägaren som hade tiken. Svaren gjorde mig lång i ansiktet och varm om kinderna. Hur kunde allt stämma så bra..? Hur kunde allt vara så lätt..? Jag ville egentligen inte ha en ny hund så här tätt inpå, men när ödet levererar är det svårt att inte följa med...

 

Båda hundarna hade utseende, temperament, tävlingsmeriter, kroppsbyggnad, och djurkänsla såsom jag vill att en Border Collie för mig ska ha. Och så var tiken släkt med Chili. Jag frågade när planerad parning skulle bli och fick till svar att den var redan gjord, att den kom snabbare än de hade tänkt sig. Hundarna parades kvällen 27 och fm 28 mars 2014. Samma dag som Chili somnade in... jag rös i hela kroppen. Jag frågade om det skulle ta sig, när beräknades valparna isf vara leveransklara? Fick till svar helgen v30 - samma dag jag redan var planerad för semester från jobbet. VARSÅGOD liksom. Ok, jag ville ha en tik isf, och jag undrade hur många det var på kö - bara en än så länge. Jag satte upp mig i förhoppning om att det skulle komma fler än en tik då Petra ville spara en själv, och i förhoppning om att det skulle kännas bra när jag skulle hälsa på kenneln i Värmland, nämligen Lovely Palantirs. Valparna föddes 23 maj och ut kommer 5 - FEM  tikar och en hane. Tro mig att min haka blev längre för varje rätt. Och där var hon, mitt lilla nya monster, en liten svart tik, fint tecknad och hade en stämpel på magen: "Jenny Berndtssons". Typ.

 

Här har ni henne: "Easy" (Lovely Palantirs Blinka).