Och ingen hälta efter detta, kan knappt tro att det är sant. Hon kommer iaf få lattja runt bland hindren igen och drömma sig tillbaka till hennes topptid i agilityn!
Och inte nog med det, igår gick vi in i fårhagen igen som vi inte varit i sedan 7 månader tillbaka... Det fick bli koppel på när vi gick in i hagen och första ligg-kommandot var svårt att lyssna på tydligen. Hon vibrerade i hela kroppen och tungan hängde långt nere vid knäna. Krypandes, smygandes och i nästa sekund upp på benen och flytta en hotfull bagge. Modet finns kvar än och viljan att arbeta är starkare än på länge!
Ett härligt, glädjefyllt och livligt återseende med mina vallningsvänner i Hemsjö samt deras ulliga åringar blev det. Trots att Chilis hjärna vart helt slut efter bara 20 min var vi mycket nöjda över vår lilla insats. Jag kunde efter 5 min koppla lös henne och styra henne någorlunda. Inga tjuvrus men dock lite väl mycket fart och spring i benen. Jag skrattade tyst för mig själv och njöt av vad jag såg. Chili kom ihåg hur man gjorde och satte stor press på ett får som hela tiden försökte hota henne att gå väck. Duktiga lilla toka!
Hoppas på en kommande grön vår i hagarna och i slutändan ett VP och en liten kull med ljuvliga agility-b.c:s...... Vi längtar så tillbaka!!!
5