Tyvärr.... :´-(
...tyvärr tyvärr. Så sorgligt det känns nu när vi inte klarade vp i tid... Var i Karlskoga i helgen och testade både lördag och söndag, men icke. Det ville sig inte på hämten av någon underlig anledning. Jag skickade henne vänster - hennes allra bästa sida, båda dagarna, men bägge gångerna skar hon framför fåren och ville gå upp på höger sida bakom dem. Efter detta tappade nog både jag och Chili fokus och för min del försvann även tålamodet. Söndagen kom vi så långt som genom fösningsgrindarna men därefter tappade vi dem springades bort mot fållan med restena av fåren i...
Hem åkte vi, och några tårar fällde jag allt. Så mycket tid och jobb jag lagt ner bakom hennes vallning med en framtidstanke på en valpkull någon gång för att spara en hund efter henne att köra agility med. Verkar dock som att den drömmen nu förblir just endast en dröm...
Hem åkte vi, och några tårar fällde jag allt. Så mycket tid och jobb jag lagt ner bakom hennes vallning med en framtidstanke på en valpkull någon gång för att spara en hund efter henne att köra agility med. Verkar dock som att den drömmen nu förblir just endast en dröm...
Bara vallning för hela slanten...
Fy tusan för vallhundsprovet. Jag är så himla nervös för det är så mycket som står på spel nu. Som det känns kan jag inte påverka så mycket, förutom själva provet... Knappt en månad kvar till beräknad nedkomst av vårt lill* nya tillskott, och om bara två veckor ska vi göra vp:t. Vad som helst kan hända. Om bebisen kommer tidigare kan jag inte göra vp:t och hoppas då på att kanske någon annan kan göra det åt mig, men den chansen är minimal. Boende för provet är bokat. Hoppas verkligen inte att nervositeten kan påskynda en förlossning bara, för då lär jag föda snaaart! Chili löper vanligtvis i mitten av augusti, i samma veva som vår unge ska anlända. Hon måste då ha klarat vp:t och fått det registrerat samt ögonlysts i år igen inför parningen som i så fall äger rum i slutet av augusti. Lyckas vi inte med vp:t eller att parningen inte ger något resultat står jag för beslutet att inte para henne till våren, då hon nu precis fyllt 6 år och det inte känns rätt att para en hund för första gången senare än så här. I så fall blir jag utan valp efter henne och det vore riktigt riktigt tråkigt. Har haft detta som mål för mitt lilla ess någon gång, så nu ett år efter hennes senruptur hoppas jag innerligt på att vi lyckas med våra planer... usch vad nervös jag är!!!
Här kommer iaf lite bilder från både från Fykan i sommar samt i fårhagen när Sofie, Vilja och Moss var och sällskapade oss härom helgen: