Hurra hurra hurra!!! Arro, min barndomsvän, fyllde hela 17 år härom dagen. Närmare bestämt 20/9-11. Detta trodde vi aldrig för två år sedan då han fick någon släng av en hjärnblödning eller liknande och inte kunde gå. Sedan var det för ett år sedan då han varken åt eller drack och hade en otroligt lång och ihållande mag-tarmstörning och låg på dropp bredvid min säng i tre dagar. Och för nu två veckor sedan tillfrisknade han från ännu ett viktras och kroisk diarré efter ca två månaders tid.

Vår Kämpe!! <3


I morgonsolen på trappen på Fykan.


En kvällspromenad på bergen med min favorit.


Ett tag tränade faktiskt Arro också agility <3


Vi till och med tävlade någon gång =) Tro det eller ej men han kom på tredje plats =P


Arro jäklades med oss när Chili och jag tränade "rutan".


Myser på Fykan i ljumma sommarvindar.

Så har två veckor gått med strikt vila och koppelpromenader. Det här var inte alls roligt. Redan efter en vecka kröp det i kroppen på henne, men nu gör det inte bara det längre, nu ser hon ibland ut som ett nötdjur på betessläppp. Rätt som det är kan hon göra ett bocksprång mitt i stillastående. Hon blir frustrerad att jag inte vill kampa med kopplet ute och blir ledsen när jag säger till henne att vara lugn(vilket är nästan hela tiden).

På nätterna sover hon i alla fall och som tur är har hon haft sällskap under veckan som gick av Sofie, Vilja och Moss som har bott här hos oss. I helgen på Fykan fick hon också sällskap av Vilja och det har nog gjort gott för henne, att bara ha något annat att tänka på.


Frukost vid 7 nere vid sjöboden.


Chili använder sitt ben bra trots gipset.


Man ska ha mycket kärlek när man är sjuk.


Det spritter i kroppen!


Vännerna bus.